Bionic

www.bionic.nu

Lokal årsfotosyntes netto i ton torrsubstans /ha

- insatt i globalt jämförelseperspektiv

av Rune Ekman

 

 

Foto: Rune Ekman

 

Lokal fotosyntespotential i globalt perspektiv

- Vem är bäst - naturen eller människan eller båda i samspel för nya för människan nu tvingande nödvändiga syften?

- Hur duktig var bonden & är bonden idag jämfört med naturen när den är som effektivast i olika ekosystem på Tellus?

 

Tabell 1:  Så här duktig är bonden jämfört med naturen vad gäller årlig nettofotosyntes av total ovanjord biomassa(TOB) torrsubstans(ts= helt vattenfri räknat i ton/ha o år ! Det har tagit 30 års  forskning globalt att få fram dessa säkra världen. Källa: Oak Ridge National Laboratories, USA, men värdena är omräknade av RE.

 Effektivitets

ranking

Ekosystem Total nettofotosyntes(TNF), ton ts biomassa/ha o år

Medeltal

Average

Variationsbredd TNF ton ts/ha o år

Min - Max

"Range"

1 Tropisk regnskog 22 10 - 35
2 Estuarier 15 2 - 40
3 Tempererade vintergröna skogar 13 6 - 25
4 Tempererade lövfällande skogar 12 6 - 25
5 Tropisk savann & grässtäpp 9 2 - 20
6 Nordlig skog 8 4 - 20
7 Odlad jord 6,5 1 - 40
8 Tempererade grässtäpper 6 2 - 15
9 Oceanzoner med uppström 5 4 - 10
10 Kontinentalhyllan 3,8 2 - 6

 

Förutsättningarna för fotosyntes växlar som bekant drastiskt i naturen från plats till plats på Tellus. Nedan följer en tabellsammanställning utförd av undertecknad omräknat från ursprungsdata som från en sammanställning gjord på Oakridge National Laboratories som sammanfattar hur hög årsfotosyntesen är i olika lokala miljöer(ekosystem uttryckt i termer som en professionell växtodlare förstår. Det finns minst ett hundratal olika oberoende orsaker(parametrar, variabler) som är orsak till skillnader i fotosyntes på olika platser på Tellus.

Med de utmaningar mänskligheten nu står inför och med tanke på digniteten i de problem som här kommuniceras för att motbalansera redan uppkommen global uppvärmning kan det vara intressant att göra en sammanställd vetenskaplig jämförelse av vad som i naturen är "naturligt" när det gäller uppnådd årlig nettofotosyntes i olika ekosystem och jämföra det med hur duktig odlaren är att optimera nettofotosyntesen i en utvald gröda med dokumenterat hög nettofotosyntesbenägenhet. Frågan kan formuleras så här:

- Hur stor är årsskörden i ett antal naturliga ekosystem där människans hand och intellekt inte styr i jämförelse med det som professionella växtodlare globalt uppnår ?

I tabellen nedan får vi ett svar på detta. Här anges uppmätta värden för årlig nettofotosyntes från ett stort antal internationella  forskargruppers mätningar världen över i alla världens ekosystem(huvudsakliga naturtyper). Tabellen visar i mittkolumnen medelvärdet i ett stort antal ekosystem världen över samt spridningen som uppmätts inom varje ekosystem - variationen från min - max-värde -  normala "totalspridningen".

- Hur duktig är egentligen bonden jämfört med den ostörda naturen ? Nedan får Du svaren.

Transponering och rankning samt omräkning till agrotermer utförd av Rune Ekman från data sammanställda vid Oakridge National Laboratories som i sin tur sammanställt publicerade data från ett mycket stort ntal forskargrupper i världen.

Något förenklat kan vi säga att bonden kommer i medeltal på 7:e plats  - d v s  f n ingen medaljplats som fotosyntetiker. Hon har således ännu mycket att lära för att höja genomsnittliga 6,5 ton ts ovanjordbiomassa/ha o år. Människan som fotosyntetiker är således genomsnittligt globalt hafsig och lämnar onödigt mycket  slumpen - mer än i de effektivaste ekosystemen som bäst hushållar med infallande solljus och därur åstadkommer stora biomassor och varje år ligger kvar på samma höga produktivitetsnivånivå. 

Som även framgår av tabellen händer det någon gång någon gång når ända upp till världsrekordhållande ekosystems årseffektivitet i praktisk odling med 40 ton TOB ts/ha.

Slutsatsen skulle därmed kunna vara att människan i konventionell odling ännu aldrig överträffar naturens mest effektiva ekosystems bästa miljöer, men stundtals redan idag tycks kunna nå upp till samma effektivitet  - 40 ton TOB ts/ha o år som man stundtals uppmäter i samspelet mellan arter i ett visst ekosystem..

Det är naturligtvis mycket som denna enkla tabell inte omedelbart speglar.

En sådan sak är antalet goda tillväxtdagar som finns i de olika ekosystemen. I t ex tropisk regnskog växer allting 365 dagar/år, medan man i exempelvis den tempererade zonen kanske blott har 120 goda tillväxtdagar per år.

På vissa ställen i den tempererade zonen lyser dessutom solen dygnet runt en stor del av tiden, medan den i andra delar av samma temperaturzon blott lyser 14 - 16 timmar per dygn.

Därmed skulle man potentiellt kunna säga att en hampodlare som uppnår 25 ton total ovanjordbiomassa(TOB) ts/ha o år i den tempererade sektorn (på Stockholms breddgrad), hans skörd borde ju uppgraderas med en faktor tre jämfört med tropiksektorns skördar, eftersom han av ljus & temperaturskäl blott haft 1/3 av tiden på sig att uppnå denna skörd.

Om ovanstående kompensation anammas kan man faktiskt hävda att de bästa svenska hampodlarna som sedan 2003 överträffat den effektivitet som naturen utvecklat i de mest effektiva ekosystemen i tropiksektorn.

Med detta synsätt blir tillväxthastigheten i de bästa hampåkrarna i landet  som sedan 2003 givit 18 - 25 ton TOB ts/ha räknat per god tillväxtdag ungefär dubbelt så hög i Sverige som dagstillväxten under året i den tropiska regnskogen. I Värmland och Jämtland har officiella mätningar visat upp till 18 ton ts/ha, i Västra Götaland 20 och i Närke 22 och 25 ton ts/ha.

"Kandidater till svenska mästare i fotosyntes":

2003: Fotosyntetiker Stefan Lithéll, Vrana Säteri, Odensbacken, "i första försöket" 22 ton ts/ha enligt Hushållningssällskapet i Närke, Orebro, objektiva skördemätning. Anmärkningsvärt "alla rätt" i "första försöket" på helt ogödslad men extremt bördig och lucker mulljord. Denna garanterar god syreinträngning till stort djup för atmosfärens syre, vilket är extremt viktigt eftersom garanterar högsta "behövda" rotandning vilket garanterar att näringsupptag via roten kan ske utan för rothåren kvävande syrebrist - något som tyvärr ofta begränsar tillväxten på många jordar i landet p g a t ex packningsskador, en viss partikelfördelning i kombination med för låg för låg humushalt i jorden.

2004: Fotosyntetiker Bengt Dalme, Hammars Säteri, Odensbacken (ca 30 km SO Örebro) var den förste i Sverige att nå fullt upp till 25 ton ts/ha-nivån enligt officiella mätningar i konventionell odling. Skördemätningen utfördes av Hushållningssällskapet i Närke, Örebro. Det anmärkningsvärda var även här att resultatet uppnåddes på en naturligen extremt bördig jord som inte gödslades alls.

En tidigare sådd framgent som procentuellt ännu bättre utnyttjar det infallande årssolljuset kan sannolikt höja skörden ytterligare i framtiden under i övrigt samma betingelser.

  

Bionics "Fopping" Mästare 2007 - d v s mästare i fotosyntesoptimering i konventionell odling: Hampan är alltjämt intensivt grön medan vårvetet "vitnar" - d v s slutar fotosyntetisera. Anders & Lise-Lotte Henriksson, Elleholm, Blekinge - 5 august 2007 - i sin högt odlingsoptimerade hampa av sorten Futura 75.  De är de första odlare i Skandinavien som i officiell provtagning uppvisat en avkastningspotential av total ovanjordbiomassa(TOB) räknat i torrsubstans (ts) som officiellt överskred hela 30 ton ts/ha av hampa i stående septemberbiomassa. Mätningen utfördes av Hushållningssällskapet. Med torrsubstans avses helt vattenfri vikt av biomassa. Resultatet gäller i konventionell odling, d v s utan bevattning i annan form än naturligt regnande. Den aktuella åkern är givetvis gödslad. I detta fallet med i huvudsak broilergödsel "spetsat" med en mindre mängd kväve. Ända upp i Jämtland har hampan gett 19 ton ts/ha i septemberbiomassan av TOB i "första försöket" som nedan visas. Undertecknad bedömer att i hampa inom kort även 40 ton ts/ha utgör en möjlighet genom vissa justeringar. Enligt uindertecknads fotosyntesteori utgör den teoretiska maxgränsen i hampa ca 70 ton ts/ha årligen om fotosyntesoptimeringen optimeras perfekt i lämplig jord i Skandinavien. Denna skördenivå har uppnåtts av undertecknad i Alnarpsbiotronen i vårvete under odling i kammare där ett Svalövs-klimat simulerades med utgångspunkt från verkligt inspelade data vad gäller ljus, temperatur & fuktighet. Dock var man då tvungen att "förstärka" gödsling och vattning till stökiometriskt och växtfysiologiskt adekvat nivå. Det erhållna vårvetets stråstyrka skulle absolut inte räcka till att utföra detta försöket i fält under blåst och slagregn. - Hampan har dock en chans att göra det. Hampan kan bli upp till 12 m på ett år enligt vetenskapliga litteraturuppgifter. Den aktuella vårvetegrödan saknade helt sjukdomsangrepp p g a den ideala näringsbalansen som kunde upprätthållas.  

2005: Magnus Carlquist, Gården Näset, Hammarstrand, Jämtland, bekräftade tydligt att avkastningspotentialen för hampa i Jämtland fullt ut är densamma som söderut om man tillämpar Bionics fotosyntesoptimeringsråd fullt ut.

Hans jord är en lätt lucker(=humushaltig) lerhaltig jord. Trots att han genom olyckliga väderbetingelser kunde så först 29 maj och omedelbaert efter sådd fick 70 mm regn överträffade även han på sin åker i sina högst gödslade försöksrutor naturen. Han erhöll enligt P-E Nemby, SLU,Ås rapport vid fältproovtagning 4 okt  2005 genomsnittligt 13 ton ts/ha på en 7 ha stor provodling. I de försöksrutor som gödslats närmast Bionics råd erhölls dock upp till 19 ton ts /ha på 120 dagar efter sådd . Den lineariserade medeltillväxten blir då 19000 kg/120 dagar = 158 kg ts-tillväxt / ha o dag, vilket således med bred marginal överträffar de högsta naturliga tillväxten i en regnskog som på helårs basis ligger på 96 kg ts/ha o dag under helår.

För estuariet - det ekosystem som givit 40 ton ts/ha o år blir samma jämförelse siffra 110 kg/ha o dag under helår. Det jämtländska resultatet bådar därför mycket gott för framtiden vad gäller hampa odlad på nordligaste breddgrader i Sverige. Det är Bionics bedömning att samma skördenivå kan uppnås även i Tornedalen, om allt görs lika rätt som i Jämland och främst tidigast möjliga sådd utförs p g a solens drivande roll i sammanhanget..

Maxvärdet i naturen - en regnskog eller ett estuarium - ligger - om värdena medelvärdeslineariseras enligt tabellen alltså på 35 000 - 40 000 kg ts/ha o 365 dagar = 96 - 110 kg ts-tillväxt / ha o dag. Denna nivå har således flerfaldigt öveträffats. Många odlare i landet har under 2005 uppvisat bestånd av hampa under mina gårdsbesök under september månad som indikerar att skördar av TOB ts/ha runt 20 ton ts/ha är "normala" så fort syrebrist saknas i jorden och på bördiga jordar redan innan egentliga skördeoptimeringar påbörjats. Detta gäller flera odlare i bl a Halland , Västergötland och Värmland samt Gotland.

Därmed har hampan visat sina överlägsna tillväxtegenskaper i den tempererade zonen av Tellus.

 ,

Lika fint i Jämtland med hampa.  - Vilket ljusutbyte ! Vilken "bladig" hampa  - något som bara gäller under ideala näringsbetingelser. Magnus Carlquist , Näset, Hammarstrand, Ragunda kommun, Jämtland, demonstrerar en hampa  som alltjämt är knallgrön och växer trots att omgivande björkar till 95% fällt sina löv.

Magnus Carlquist,(bilden ovan) från Näset, Hammarstrand, Jämtland, bevisade redan under sitt första odlingsår att hampans avkastningspotential är i Jämtland fullt ut densamma som i exempelvis Skåne, Västergötland m fler landskap i södra Sverige.- en av många dugliga svenska fotosyntetiker 2005 som tillsammans med sin fader Birger med precision i alla odlingstekniska steg och trots sen sådd 29 maj uppnådde upp till 19 ton ts/ha i sina försöksrutor helt enligt SLU Ås:s skördemätning uitförd den 4 oktober 2005 av Per Erik Nemby, Ås, Östersund). Foto: SVT, Östersund 2005-09-27.  Näset gödslade på sin mark 100 till 150 kg N/ha och erhöll i båda provrutor 18,7 respektive 18,8 ton ts/ha. Principiellt räcker 10 kg N/ha till ca 1 ton mogen hampbiomassa ts/ha.

För tropiksektorn finns betydligt fler goda energiväxtalternativarter som dessutom kan visa sig betydlig kan komma att överträffa regnskog & estuarier. Bland arter som förtjänar att åtminstone omnämnas är  t ex en serie arter med fotosyntetisk turboeffekt vid temperaturer över 27°C - s k C4-växter där den första påvisbara molekylen under fotosyntes består ac 4 st kolatomer i stället för 3 kolatomer. Bland sådana arter märks  enligt min bedömning främst - enligt min bedömning - sockerrör, majs (?), sorghum elefantgräs - alla synnerligen frosttjänsliga och helt utan "turboeffekt" av temperaturskäl på våra breddgrader.

Men för den tempererade sektorn finns bara en naturligt klart överlägsen art utifrån många av minst 100 agronomiska parametrar som bör beaktas vid framtagning och optimering av en ny annuell gröda : den monoika drogfria EU-hampan.

Det högsta lineariserade tillväxtvärdet (årsmedelvärdet under ett visst antal tillväxtdagar beräknat från slutvärdet kg ts/ha delat med antalet dagar grödan vuxit på fältet framtill sista möjliga tillväxtdag räknat från sådatum) som uppmätts i landet kommer från Hammars säter i Närke som uppnådde 25 0000 kg/120 tillväxtdagar = 208 kg ts/ha o dag - ett hittillsvarande svenskt fotosyntesrekord i fullskalig konventionell odling som uppmätts objektivt av Hushållningssällskapet i Närke. Författaren bedömer att på sikt avsevärt högre siffror i detta hänseende är att vänta i takt med att fotosyntesförståelsen ökar och kanske rent av regeringens fotosyntesfientliga inställning häves framgent nån gång.

Fotosyntesen kan teoretiskt sett lokalt optimeras i den tempererade zonen på Tellus till att fixera 70 ton torrsubstans/ha o år inom 120-150 dagar efter sådd. Detta uppnåddes av författaren i Biotronen, Lantbruksuniversitetet, Alnarp 1988 i vårvete i ett simulerat Svalövsklimat vad gäller dagslängd, dygnsvariation i temperatur och fuktighet. Medelvärden användes från 10 års observationer i i Svalöv.

I den tropiska och subtropiska regionen kan och har flerfaldigt uppnåtts och 200 ton torrsubstans biomassa/ha på 360 dagar.

Medelavkastningen på världsåkern ligger på något ton torrsubstans per år med samma fotosyntetiska "nanomotoralternativ" (C3 eller C4-växter).

- Vilken är den högsta möjliga avkastningen på
en växtsäsong i Sverige och i tropikerna?

I subtropisk miljö kan helårsfotosyntes ge 200 ton ts/ha

En forskargrupp i USA och en i Israel har uppnått värden i vattenhyacint samt alger odlade i avloppsvatten under mer subtropiska förhållanden som indikerar att ca 200 ton torrsubstans per ha och år är teoretiskt möjligt att uppnå under ett år (365 dagar) inom fotosyntes om växtsäsongen således varar hela året och solinstrålningen och växtnäringstillförseln aldrig tryter.
Möjlighet att från 2003 - tack vare EU odla EU-hampa i landet skapar därför nu helt helt nya utmaningar för svensk växtodling.

En annan viktig grundförutsättning för att odlaren alltmer ska närma sig de teoretiskt möjliga avkastningsnivåerna i hampa är att han/hon förutom tidig gödsling & sådd tidigt även gör upp en odlingsplan för dessa nivåer och följer upp fotosyntesen väl genom en noggrann analys efter
processregleringsprincipen - d v s mät, jämför med idealvärdet ("börvärdet") samt  åtgärda(=korrigera) upprepat med nödvändig frekvens vad gäller speciellt vatten och växtnäring under doseringsformer
optimal för växtens fotosyntes och näringsupptag.

I den tempererade zonen med goda tillväxtdagar ca 1/3 -del av året kan 70 ton TS/ha uppnås och har uppnåtts av bl a undertecknad i en biotronen i Alnarp.

Författaren utformade och genomförde en serie försök i Biotronen, SLU i Alnarp 1987 -89 i syfte att uppnå teoretiskt högsta möjliga skördenivåer. Försökets utformning är alltför komplex för att beskrivas här i detta sammanhang, men vi uppnådde avkastningar ytterligt nära det teoretiskt möjliga som av örfattaren under 120 goda tillväxtdagar satts till en tredjedel av de 200 ton/ha som är möjliga i tropikerna och i subtropisk nivå under 365 goda tillväxtdagar per år. d v s 70 ton TOB ts/ha.

Försöken var för ögat mycket framgångsrika såväl kvalitativt som kvantitativt. En mörkgrön tät gröda utvecklades helt fri från sjukdomar.

Plantorna inspekterades av såväl växtfysiolger och växtpatologer som var tämligen förundrade över att bl a grödan såg så enormt frisk ut - något som enligt min förmodan berodde på den extremt välbalanserade näringen den fick varje vecka. Grödan befanns av växtpatologerna vara ytterligt frisk och i princip fullständigt sjukdomsfria så när som på vissa spår av gråmögel nere vid stråbasen vid avslutad tillväxt som inte på något sätt nedsatte avkastningen. En omfattande dokumentation av försöken finns i flera former.

Försöket nådde ytterligt nära det teoretiska väntade  på ca 70 ton ts/ ha * år under 120 tillväxtdagar. Kärnskörden låg på ca 35 ton ts/ha med mycket hög proteinhalt och mycket välfyllda kärnor, så välfyllda att stråstyrkan hos den aktuella genotypen (en vårvetelinje från Weibulls Gunnar Svensson) var tillräcklig för att bära upp axet i vindfri inomhusmiljö, men inte i stundtals blåsig fältmiljö med återkommande slagregn som under sensommaren slagit ner grödan direkt och därmed blockerat fortsatt fotosyntes. Därför kunde vi inte gå vidare med gödslings och bevattningsstrategin ute i fält med denna genotyp av art vete (Triticum aestivum).

Dessa växter fick en välbalanserad växtnäring som i kvävehänseende motsvarade mycket höga nivåer. Varje gram växtnäring tycktes dock - enligt vår efterföljande växtanalys - tas upp av växtbeståndet under dessa ideala betingelser enligt vad den kemiska analysen visade.
 

Under ca 10 års tid gick Rune Ekman ca 20 000 växtarter som är odlingsbara i den tempererade klimatzonen för att hitta den agronomiskt(lagom stort frö för snabb etablering, köldhärdighet, opt skördelogistik tekniskt lösbar på sikt etc), ontogenetiskt, minst liggsädesbenägna etc. Rune Ekman var under denna tid medlem i Sveriges Trädgårdsamatörer co hade nästan 1 000 odlingsformer i sin egen trädgård. Där odlades bl a humle - hampans närmaste släkting, men aldrig hampa av juridiska skäl.

Den växtart som Rune Ekman på ingens uppdrag efter modigt inventerande kom fram till måste vara den agronomiskt mest optimala arten i den tempererade sektorn ända upp till polcirkeln och samtidigt hade en inbyggd ontogenetisk strategi för att nå riktigt höga årsskördar vara just hampa (Cannabis sativa). Denna min vetenskapliga slutsats kom att bli en av mina största olyckor i mitt liv. Jag trodde initialt det skulle ta 3 - 4 månader 1986 att övertyga politiker via departementen om att hampan av atomära skäl skulle komma att bli framtidens energigröda . Med Facit i hand tog det fullt ut 20 år innan EU fullt ut accepterat Rune Ekmans ursprungsförslag: acceptera hampan på trädan som energigröda. Genotypbegreppet - definierat på 1850-talet av Gregor Mendel respekterades inte i svenska lag under perioden 1964 till 2003. Detta var den svenska politiskt-dynastiskt kontrollerade "Lysenkoismen" med rötter in i Stalins Sovjet. I stället lanserade politikerna politiska "energigrödor" som Salix & Phalaris arundinacea(rörflen) utan att begripa vad det betydde frö växtodlarna och landets ekonomi & sysselsättning.

Ytterst motvilligt tvingades den svenska regeringen acceptera hampan som fibergröda i EG-rättens dom den 2003-01-16. Man gjorde dock från departementets sida allt som stod i sin makt för att skapa maximal rättsosäkerhet i anslutning till odlingen av hampa på en marknad som var heelt utslagen sedan 40 år vad gäller fiberkontrakt etc. Energigröda blev den inte förrän från 1 januari 2007.

Hampan bedöms ha de bästa förutsättningar hos någon annuell växtart odlingsbar inom den tempererade zonen att i fält på sikt uppnå de teoretiskt möjliga avkastningsnivåerna hos C3-växter. De inom två år efter EG-domen mot regeringen uppnådda 25 ton ts/ha skulle då innebära att vi i stort sett omgående uppnådde 25/70-delar av det möjliga - d v s 35,7 % av vad som är möjligt på våra breddgraer att åstadkomma i fotosyntes rent teoretiskt.

Det känns därför som en fin utmaning att få börja från en så hög effektivitetsnivå på så kort tid efter det att grödan åter blivit "salongsfäig" i landet.

Det känns som en ädel tävlan mot ett för mänskligheten mycket meningsfullt mål i ett läge där politikerna själva börjar tala om stökiometriska modeller för såväl energiproduktion som "global CO2 reset".

Just denna dag har meddelats att Al Gore & FN:s klimatpanel ICPP fått Nobels fredspris för sina arbeten att informera om hoten från "global warming". Här ovan har Du den lokala lösningen som krävs på ca 3 Gha åkermark globalt under 20 år om vi antar att genomsnittsskörden årligen skulle kunna bli 20 ton ts/ha. Det går om vi tillser att vatten och växtnäring inte saknas på varje hektar i en kvantitet som på respektive jord ger minst 20 ton ts/ha.

 

2007-12-17  Rune Ekman, Bionic, Tågarp